I morse när jag vaknade muttrade husse och matte något om att jag inte skulle få sova i sängen något mer. Något som jag inte riktigt kan förstå. Vad då inte sova i sängen? Det är väll min säng, eller är det inte det? Jag tycker att jag varit snäll som låter dem sova i den. Jag låter dem ju till och med sova tillsammans och dela på en sänghalva. Jag menar, jag behöver ju gott om plats att sova så att jag kan få min skönhetssömn.
De var lite irriterade när de vaknade eftersom de tyckte att jag hade "knött" lite för mycket under natten. Jag förstår inte riktigt vad de var irriterade över. Jag hade ju bara försökt att göra det lite mer bekvämt. För att det ska bli bekvämt så är jag tvungen att trampa till täcket litegrann. Att jag då råkar trampa på matte eller husse kan jag ju inte rå för. Det är ju dem som ligger på min plats. Jag tycker också att det är väldigt skönt att ligga mellan dem och ha det varmt och skönt. Jag förstår inte riktigt vad det är som de klagar över. Jag ligger väldigt bekvämt och sover hur skönt som helst. De påstår till och med att jag snarkar så gott sover jag.
Ja, jag får väll hoppas att de har lugnat ner sig nu tills i kväll när det är dags att sova igen. Jag får väll ta en liten tupplur fram tills dess. God natt på er så länge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du har det inte lätt du Einar, jag menar varje hund bör ju få sin beskärda del i sovrummet! Här har jag tagit över 120-sängen, och det är jag väl värd!?
Ha de gôtt Einar och stå på dig i sängfrågan! :)
MVH/ Lotta i Sthlm, (obs. Matte å husse hälsar också)
Skicka en kommentar